onsdag 25 februari 2009

"lika svart som vattenfall"?

Kort inlägg angående det här med att Vattenfall har köpt upp sig i Nederländerna. Det är bra att folk är kritiska och ifrågasätter när storföretag gör miljardsatsningar, men ibland blir det ju löjligt. Läste detta inlägg på DN häromdagen: Räkna med fler köp av kolkraftverk. Att folk tycker som Patricia har jag full förståelse för. Att DN, en av våra största dagstidningar, publicerar det tycker jag är fånigt. Särskilt hennes slutkläm hör snarare hemma på en nypolitisk tonårings blogg än i en seriös dagstidning; "Det de flesta av oss lär oss redan på dagis, det har uppenbarligen varken statliga ägaren med näringsminister Maud Olofsson i spetsen eller Lars G Josefsson lärt sig. Nämligen att blandar du svart med grönt blir det svart, lika svart som Vattenfall." Vad Patricia inte verkar ha förstått är att vi inte löser några världsproblem med att sitta hemma och rulla tummarna med insikten om att "jaha, ja vi är klimatneutrala vi, vad bra vi har det!" Att Vattenfall köper kolkraft i Nederländerna bidrar inte till mer koldioxidutsläpp totalt sett, som man verkar vilja göra gällande, utan bara att de byter ägare. Och då är det väl bättre att ägaren är ett stort, statligt svenskt elbolag som har höga ambitioner inom miljöområdet? Det är först när vi vågar tänka större som vi har möjlighet att påverka.

Sen kan man ju diskutera ifall koldioxidinkapsling verkligen är den lösning vi bör satsa på och det är en helt annan fråga som jag med största säkerhet kommer att återkomma till. För nu vill jag bara säga att jag tycker det är synd att Vattenfall har blivit hela svenska folkets hackkyckling och att det är så självklart att kritisera dem att ett sådant debattinlägg som ovan nämnda publiceras utan närmare kritisk granskning.

lördag 21 februari 2009

nu kör vi...

För två veckor sen blev jag övertygad av en kompis att skaffa en blogg. Fine, det gjorde jag. "Nej, inte så jag menade. Du ska ha en blogg där du skriver om alla dina tankar om miljön!" Jahapp. Så jag försöker igen. I den här bloggen kommer jag alltså i första hand skriva om miljön och då min hjärtefråga, klimathotet. Men också om andra saker som samhället, kommunikation och slumpmässiga teman att filosofera över. Och om 50 år kommer nån makthavare nånstans att snubbla över den här bloggen, läsa, skaka på huvudet och sucka. "Grabbar, om vi bara hade lyssnat på den här tjejen tidigare asså"

Kom igen nu, let´s lösa världsproblemen!