kolkraften ikväll

Ikväll anordnar Naturskyddsföreningen tillsammans med Vattenfall Norden ett seminarium på temat kolkraften. Frågeställningen: Kan Vattenfall bedriva kolkraftproduktion och samtidigt hävda att företaget tar ett stort klimatansvar?

Jag vet ju vad Vattenfalls svar på den frågan är. Och jag vet ju vad miljörörelsen tycker om det svaret. Jag ser fram emot en mycket intressant diskussion!

lunchföreläsning med Axelsson

Idag hade Den Reflekterande Ingenjören bjudit in Svante Axelsson att föreläsa över lunchen. Axelsson är ju alltså generalsekreterare för Naturskyddsföreningen (som för övrigt fyller hundra år i år) och har setts mycket i diverse debatter i media. Nu talade han direkt till oss, morgondagens ingenjörer, och det var intressant att höra hur han hade valt att lägga upp det.

I mångt och mycket valde han att fokusera på vad som behöver göras för att lösa problemen med klimatförändringarna. Många konkreta förslag, mycket siffror över fördelningen av besparande och nya åtgärder. Över lag var stämningen optimistisk, det är inte för sent, vi strävar fortfarande efter att begränsa temperaturökningen till 2 grader. Däremot måste vi "backa bandet" som Axelsson uttrycker det (ett uttryck jag i och för sig inte riktigt gillar eftersom det inte är tal om att vi ska gå bakåt) och vända utsläppsökningen mot en minskning.

Vad som däremot skrämde mig lite var det han sade om maxgränsen på 400 ppm koldioxid i luften. Någon ville veta varför just den gränsen var så viktig, och svaret Axelsson gav var att vi vet inte riktigt. Över den gränsen tappar vi kontrollen över vad som kommer hända och forskarna är rädda för att haven, som idag absorberar koldioxid, ska börja släppa ifrån sig kalk, att inlandsisarna kommer att försvinna och att tundran tinar så att metan läcker ut i atmosfären. Den gränsen har vi redan passerat.

om klimatdebatten - ett miljöhot

Nu har jag läst igenom rapporten Klimatdebatten - ett miljöhot, och har lite kommentarer. För det första är det intressant att någon ger sig in i att granska miljöjournalistiken, i vissa fall kan det nog vara nyttigt. Frågan är vad denna rapport leder till, för jag tror inte att den förändrar något där det behövs. Däremot visar den att timbro ifrågasätter och granskar. Tyvärr innehåller rapporten så många fel att den inte håller. Redan genomgången av miljömålsrådets rapportering innehåller, om inte rena lögner så åtminstone så starka snedvridningar av verkligheten att man omedelbart tappar förtroendet.

I rapporten granskas reportrarna Karin Bojs på DN och Susanne Baltscheffsky på SvD och deras rapportering om miljöproblemen under några utvalda år, och slutsatsen som dras är att - helt i enlighet med hypotesen - att klimatfrågan har trängt undan de andra miljöhoten. Här tycker jag man missar en viktig poäng - det är inte antalet artiklar om klimatet som jämförs, utan andelen. Detta ger en orättvis bild eftersom, precis som författarna konstaterar, det är klimatartiklarna som har stått för den enormt stora ökningen av antalet artiklar i tidningen som är miljörelaterade. Att klimatfrågorna tar en större plats i media överhuvudtaget innebär därmed inte nödvändigtvis att det skrivs mindre Men ingenstans i rapporten nämns detta utan man talar bara om procentandelar. (Däremot så räknas antalet artiklar i kvällspressen under ett antal år - jag tycker inte de kategorierna av tidningar går att jämföra, i kvällspressen kan man säkert tala om alarmism och sensationalism men snälla låt inte deras image gälla för DN och svenskan också.)

Rapporten avslutas med en undersökning om svenska folkets oro som utförts av SOM-institutet och inte alls undersöker samma saker som resten av rapporten, och därför inte tillför någon information alls.

Det är alltid bra med granskning. Men den ska vara vetenskapligt och ordentligt genomförd.

Men så tillhör jag förstås också den "mycket pessimistiska" skara som faktiskt tycker det är viktigt och självklart att klimatfrågan får ta stor plats i media.

da propp

Idag släpptes regerings klimatproposition i sin helhet. Jag ska läsa igenom den och återkommer med kommentarer.

om integrationsproblematiken

Har du inte läst Maciej Zarembas artikelserie I väntan på Sverige i DN om varför det är så svårt att bli svensk så gör det! Nu! Intelligentaste, intressantaste inlägget i integrationspolitiken jag läst. Sen är den dessutom illustrerad av härliga roliga Jesper Waldersten vilket bara gör den bättre.

intressant om klimatdebatten

Tankesmedjan Timbro presenterade imorse rapporten Klimatdebatten - ett miljöhot? i vilken de har undersökt ifall det finns risk att klimatfrågorna överskuggar andra miljöproblem, genom att titta på hur stort utrymme olika miljöfrågor får i media. Det blev en synnerligen intressant debatt, bland annat var Pär Holmberg inbjuden som debattör. En sammanfattning av debatten fördes i svt:s morgonsoffa imorse och går fortfarande att se på svt play.

Har inte hunnit läsa igenom rapporten än men ska göra det under dagen.

opinionen och kärnkraftens vara eller icke vara

Idag redovisade DN en undersökning av folkets åsikter om vilken energi man bör satsa på. Kärnkraften har varit på ständigt uppåtgående när det gäller populariteten, nu vill 20 % att man satsar på att utveckla kärnkraften medan 31 % tycker att det är bra som det är. Inte är det konstigt att folk tveksamt blir mer och mer öppna för att överväga frågan, i allmänhet är det i allra första hand den bild som media ger som påverkar opinionen. Om det har varit nästan tabu att prata kärnkraft sedan sjuttiotalet, och sen plötsligt öppnas det upp för debatt i frågan, är det konstigt att folk går från att vara skeptiska till mer tveksamma? Allmänheten, som inte är insatt i forskning och funktioner bakom energislagen har ju egentligen ingenting att gå på utom vad media berättar för dem och vad som kommer upp i debatter. Citatet ”i det här vattnet finns det inga atomer” är ett klassiskt exempel på folks vilja att protestera men utan kunskap. Claes-Göran Kjellander konstaterar i inlägget Riskanalys: Vi lyssnar mest till den som larmar högst att ”Trots den enorma kunskapsmängd som finns på området, trots all dokumentation och all seriös forskning inom varje del av processen från urangruvan till stickkontakten, är det fortfarande de udda och mest spektakulära påståendena som får störst genomslagskraft” Jag säger inte att vi inte bör vara skeptiska till kärnkraften, däremot kan jag tycka att det ibland saknas förnuft i debatten.

Att folks åsikter kanske inte ska ange riktningen för utveckling betyder inte att de saknar betydelse. För att kunna genomföra förändringar med förtroende krävs det förstås att man är lyhörd för vad folk tycker och ser till att man har majoritetens stöd bakom sig. Det går inte att bara göra som man tror är bäst och hänvisa till att det är för det bästa. Och med tanke på att så mycket som hela 80 % av Sveriges befolkning är för en exploatering av vindkraften i landet kanske det är rätt tillfälle att köra på den linjen? För oavsett vilket så är vindkraften ett alternativ som varken påverkar klimatet eller hälsan.

Frågan om kärnkraftens vara eller icke vara kommer enligt DN avgöras i valet år 2010. Åter igen är kärnkraftens framtid avhängig av folkets röster. Jag väntar och ser.

misstroende mot IPCC?

Idag hittade jag ett inlägg på SvD debatt, Ingen enighet om klimatlarmen, undertecknad av ett antal välbekanta namn. De går åter till attack mot klimatförändringarna och IPCC och konstaterar att felet ligger i att IPCC:s uppdrag att utröna sambanden mellan människans utsläpp och klimatförändringar, och att man därmed från början har förutsatt att något sådant samband finns. Det är väl i den änden vi måste börja? Visst kan man istället sätta sig och forska om solaktivitet kopplat till jordens klimat men vad ska vi sen göra åt saken? Det är väl de effekter som vi människor orsakar och kan göra något åt som vi ska försöka hitta - vad är poängen annars? Ifall det visar sig att det finns ett samband så är väl saken biff och vi får försöka göra något åt saken.

Författarnas problem verkar egentligen ligga i en misstro mot IPCC. För IPCC har flera gånger konstaterat att ett sådant samband finns. Trots det så tvivlar alltså många och IPCC anklagas ofta för att använda ovetenskapliga modeller och vinkla resultat och skapa larmrapporter, allt för att underblåsa rädslan för klimatförändringarna. Vad deras intresse isåfall skulle ligga i vet jag inte. Debattartikelns författare har rätt i att det är viktigt att stå på en säker vetenskaplig grund innan man fattar sina beslut i frågan - och om jag inte förstått saken fel så var det väl just därför som IPCC tillsattes? Det vore intressant att se hur många av världens forskare inom dessa frågor som stödjer IPCC - är misstroendet så utbrett som författarna verkar ge sken av så borde väl isåfall det enda logiska vara att ge IPCC kicken och tillsätta en ny grupp vars resultat man sätter tilltro till.

apropå elbilar

Apropå det här med elbilar, en tanke slog mig för ett tag sen. Problemet för den tunga transportindustrin verkar ju vara att det inte finns batterier starka nog att kunna lagra den el som behövs för längre transporter. Skulle man inte kunna skapa infrastruktur för att ladda även lastbilar längs vägen? Särskilt nu som tekniken håller på att utvecklas för att möjliggöra uppladdning av elektronik sladdlöst. Skulle man inte kunna dra en kabel - eller ännu hellre, gräva ner - längs de stora trafiklederna, E4:an, E20, så att lastbilar och långfärdsbussar kan laddas medan de kör?

tema: kvinnodagen

Eftersom det är internationella kvinnodagen idag tycker jag att det kan vara på sin plats med ett inlägg på temat. Jag anser mig själv vara frigjord och ickeförtryckt så jag har länge känt ett visst motstånd mot kvinnoföreningar, kvinnodagar och andra typer av könsfokuserande verksamhet. Men min ideala värld där ingen särbehandlas på grund av exempelvis kön är faktiskt inte verklighet och ibland kommer jag på mig själv med att omedvetet göra skillnad och då blir jag lite rädd. Det som är svårast att komma åt är sånt som man gör omedvetet.

I dagens DN stod det om en forskare som hade mätt aktiviteten i mäns hjärnor när de tittade på bilder av andra människor. Och det visade sig att när männen tittade på bilder av lättklädda kvinnor ökade aktiviteten i den del av hjärnan som vanligen används för verktyg - vilket tolkades som att mannens hjärna objektifierade kvinnan - men också att aktiviteten minskade i empaticentrum i hjärnan, den delen som vi använder för att läsa av andra omkring oss. Resultaten verkar tyda på att den avklädda kvinnan upphör att vara en medmänniska och att mannen har begränsat intresse i att läsa av hennes behov. En konstig effekt. Kritiker menar att det inte nödvändigtvis innebär objektifiering, och eftersom den senare effekten även uppstår när man ser på bilder av uteliggare kan det vara en form av avskärmning. Men varför vill män avskärma sig från en halvnaken kvinna? Jag undrar också om den här effekten även uppstår ifall mannen känner kvinnan på bilden. Så att han plötsligt ser på henne annorlunda när hon inte har några kläder på sig.

Dessutom har en tidigare undersökning av samma forskare hade gett indikationer på att effekten "spillde av sig" på omgivningen så att, vilket borde innebära att ifall vi ofta exponeras för nakna kvinnokroppar så har det negativ inverkan på mäns kvinnosyn i stort. Å andra sidan, i de delar av världen där kvinnosynen är som mest förlegad är inte kvinnor som regel mest avkl'ädda utan snarare tvärtom...