lunchföreläsning med Axelsson

Idag hade Den Reflekterande Ingenjören bjudit in Svante Axelsson att föreläsa över lunchen. Axelsson är ju alltså generalsekreterare för Naturskyddsföreningen (som för övrigt fyller hundra år i år) och har setts mycket i diverse debatter i media. Nu talade han direkt till oss, morgondagens ingenjörer, och det var intressant att höra hur han hade valt att lägga upp det.

I mångt och mycket valde han att fokusera på vad som behöver göras för att lösa problemen med klimatförändringarna. Många konkreta förslag, mycket siffror över fördelningen av besparande och nya åtgärder. Över lag var stämningen optimistisk, det är inte för sent, vi strävar fortfarande efter att begränsa temperaturökningen till 2 grader. Däremot måste vi "backa bandet" som Axelsson uttrycker det (ett uttryck jag i och för sig inte riktigt gillar eftersom det inte är tal om att vi ska gå bakåt) och vända utsläppsökningen mot en minskning.

Vad som däremot skrämde mig lite var det han sade om maxgränsen på 400 ppm koldioxid i luften. Någon ville veta varför just den gränsen var så viktig, och svaret Axelsson gav var att vi vet inte riktigt. Över den gränsen tappar vi kontrollen över vad som kommer hända och forskarna är rädda för att haven, som idag absorberar koldioxid, ska börja släppa ifrån sig kalk, att inlandsisarna kommer att försvinna och att tundran tinar så att metan läcker ut i atmosfären. Den gränsen har vi redan passerat.