om kriser som konvergerar

När Svante Axelsson talade på KTH för två veckor sedan nämnde han även finanskrisen. Från flera håll har jag hört folk uttrycka oro för att finanskrisen ska ta fokus från miljöfrågorna, att världen helt enkelt har andra saker att tänka på än koldioxidutsläpp och döende hav. Men Axelssons åsikt är att det till och med kan vara bra att det kommer flera kriser samtidigt. Nu när vi ändå befinner oss i en kris av sådana mått som inte setts sen 30-talet så står vi ändå inför en omställning av något slag. Det gäller bara att hålla huvudet kallt och låta kriserna styra varandra i rätt riktning. Jag tycker det låter som en bra idé. Den lösning vi eftersträvar för klimatet måste ju ändå vara ekonomiskt hållbar. Vi kan inte ha en miljölagstiftning som står och faller med goda tider.

Mikael Salo, chefredaktör för Miljöaktuellt, nämnde i sin ledare i förra numret likheten mellan de två kriserna: de bygger båda på att vi har levt "på lån", att vi har tagit ut mer än vad som faktiskt finns och att det är först i efterhand som man ser effekterna i form av banker som faller ihop och sinande resurser.

I DN idag fanns en intervju med Björn Stigson, chef för näringslivets internationella råd för hållbar utveckling. Han kommer fram till samma sak, fast sett ur ett annat perspektiv. I näringslivet, menar han, har kristiderna lett till ett ökat intresse för hållbarhetsfrågor eftersom dessa är så starkt kopplade till företagens vinst - de behöver hushålla bättre med resurserna och minska sina utsläpp för att vara lönsamma. I näringslivet, påpekar han också, finns inte den debatt om klimathotets vara eller icke vara som man ibland ser i medierna. Det ses som ett faktum. Och när krisen är över och företagen börjar investera igen så är det främst gröna jobb vi kommer att se mer av, menar han. Det låter lovande.